Vad betyder ordet hälsa, när är man hälsosam och när går det över styr egentligen? Det är ett klurigt ämne som kan vridas och vändas hur mycket som helst men här kommer lite av mina tankar kring detta.
Jag förknippar ordet hälsa med bl.a. hälsotillstånd, kroppsligt välbefinnande, styrka- både psykiskt och fysiskt, kraft, kondition, power, endorfiner, frihet mm.
Vad betyder ordet hälsa, när är man hälsosam och när går det över styr egentligen? Det är ett klurigt ämne som kan vridas och vändas hur mycket som helst men här kommer lite av mina tankar kring detta.
Jag förknippar ordet hälsa med bl.a. hälsotillstånd, kroppsligt välbefinnande, styrka- både psykiskt och fysiskt, kraft, kondition, power, endorfiner, frihet mm.
I stora drag har vi koll på vad som är hälsosamt och vad som är ohälsosamt för oss, eller hur? Men när övergår det hälsosamma till ohälsosamt? Att träna hårt 7 dagar/veckan, får ångest över ett missat träningspass, tränar dubbla pass dagen efter en vilodag, aldrig kunna avvika från ett strikt kostschema, avstå middagar ute med vänner för att det inte ingår i planen, att alltid jaga kilon eller fettprocent, tävlingsformer osv kan lätt leda till att det slår över åt andra hållet, tror jag. Att man stressar och pressar kroppen på ett ohälsosamt sätt för att kanske uppnå näst intill orimliga resultat.
Vi vet både du och jag att det inte är till fördel för hälsan att vara stillasittandes större delen av dagen, att äta för mycket raffinerat socker, fel fetter osv. Gränsen till att leva ohälsosamt åt det hållet känns på något sätt tydligare än om det blir för extremt åt andra hållet gällande kost och träning, underligt nog.
För ärligt, visst har kroppshetsen har gått för långt, varför kan vi inte försöka vara nöjda och spela med de kort vi har? Vi lever här och nu! Ska man gå ett helt liv eller större delar av livet och tänka på allt man inte borde äta men gör det ändå, få ångest, år ut och år in räkna kcal, tänka på valken på magen eller celluliterna? Att inte vilja visa sig på stranden en varm sommardag? Går inte livet ut på mer?
Så länge man rör på sig, underskatta inte vardagsmotion samt tränar några dagar i veckan där man får upp pulsen, både kondition och styrka för att klara av vardagens alla prövningar på ett obehindrat sätt plus såklart alla andra positiva effekter som träning och motion har! Samt i regel äter bra och näringsriktig kost så kommer man långt. Behöver det bli så extremt? Allt eller inget?
Låt oss vara nöjda och leva livet, röra på oss, träna, äta bra, omges av människor som ger energi, unna oss ett glas vin och snacks om vi känner för det, lyssna på våra kroppar, försöka bry oss mindre om ideal och kroppsfixering (även om det är svårt att undgå…) ha roligt och verkligen leva ordentligt här och nu! För vissa av oss kan det vara svårt i praktiken men något vi borde jobba mer med.
Det mina vänner var dagens tankar från mig. Sträck på dig, var stolt & ta hand om dig,
Kramar Nathalie
Hej Nathalie!
Vilket tänkvärt inlägg, det träffade mig mitt i prick. Känner igen mig i nästan allt du beskriver. Jag undrar lite vad vändpunkten blev, hur gjorde du för att ta första steget när du insåg att det var ett problem tänker jag?
Kram på dig!
/Matilda Asplund
Hej Matilda!
Tack för din kommentar, även om det gör ont i mig att det är såå många som känner igen sig i detta. Men absolut är det något som bör tas upp, för man är verkligen inte ensam. <3 Tyvärr blev övergången inte som jag hade önskat i och med att hetsätningen drog igång 10 gånger värre än jag upplevde det för några år sedan… Så det ena problemet övergick till det andra skulle man kunna säga. Jag tänker skriva vidare i ett senare inlägg om hur jag upplevde det, hur jag hade önskat att det var och hur det är i dagsläget. Håll utkik 🙂
Jag önskar dig all lycka, Kram Nathalie
Hej Nathalie
Så bra inlägg, träffade mig också mitt i prick.
Känner tyvärr nästan igen allt du skriver. Har stundtals själv ett ganska osunt förhållande till mat då jag är en allt eller ingen person. Några veckor är det kaloriräkning, träning/PW (som blir till ångest om det missas) där jag helt utesluter godis, kakor, alkohol etc för att veckan efter fallit dit för frestelsen och går bananas på allt sockerelände.
Men jag jobbar på att få ett sunt förhållningssätt till kost, mat, träning och att kunna njuta av livets goda (enligt mig) utan dåligt samvete.
Kram till dig ♥
// Jeanette
Hej Jeanette,
Tack för din kommentar och att du delar med dig. Vi är som sagt var inte ensamma, även om man känner sig väldigt ensam just där och då. Det är just det där ”allt eller inget-tänket” som gör oss ont, allt är okej ibland och i normal mängd!! Lätt att skriva men svårt att leva upp till, jag vet. Jag hoppas du finner ditt sätt att hitta balans där du njuter av som du säger livets goda, kan äta bra näringsriktig mat, träna och röra på dig, ligga en dag i soffan osv utan ångest och press. Jag kommer skriva vidare inlägg utifrån detta, tillsammans är vi starka! Kram Nathalie