Jag fullkomligt älskar julen, alla traditioner, julmusiken som spelas överallt, kärlek och värmen som sprider sig. Men alla har tyvärr inte lika fina minnen av julen som mig, det tänker jag ofta på. Jag tänker på alla som sitter ensamma hemma under högtider medan de ser hur människor utanför fönstret umgås, är uppklädda och har händerna fulla med paket och blommor. Jag tänker på alla som är sjuka, som ligger på sjukhus, uteliggare, familjer som lider av riktig fattigdom, alla barn som far illa kanske i samband med för mycket alkohol hos föräldrarna osv. Denna tanke slår mig ofta och gör otroligt ont i mig…
I min familj tänker vi mycket på andra, ofta mer än på sig själv. Det kan handla om att ge en påse bullar till grannen som inte tar sig utanför dörren, en blomma till en närstående som har det jobbigt, skänka pengar till olika fonder, skänka prylar och kläder till behövande, är världsförälder, har fadderbarn och stöttar utsatta i samhället på olika sätt. Det är en otroligt fin egenskap som går i generation, så tack för att även jag fått den delen. Min mormor säger ofta ”finns det ingen barnfamilj som jag kan hjälpa” och jag tycker det är så fint. Något som för oss kan kännas som lite, kan för andra förgylla hela veckan.
Dagens fina välgörenhet är av min fantastiska mamma som samlat ihop mängder med vinterjackor, stövlar, kängor, skor, vantar, mössor mm. Idag körs alla grejer ut till de hemlösa i Norrköping i hopp om en något bättre vinter ute i kylan. <3
Inte nog med att man gör skillnad för andra så mår man själv väldigt gott i hjärtat, sover gott om nätterna och känner sig nöjd. Jag känner även en stor tacksamhet till livet. För att vi får vara friska, ha tak över huvudet, mat på bordet, kunna köpa grejer som vi vill ha, kunna åka på resor och för att vi har varandra.
Som sagt ingen kan göra allt men alla kan göra något! Finns det något som du kan göra?
Kram Nathalie