När hälsa övergick till ohälsa – del 2

Tack snälla ni för responsen av mitt inlägg ang när hälsa faktiskt övergick till ohälsa i mitt fall. Jag blir varm i hjärtat när ni lämnar ett avtryck hos mig, så fortsätt gärna med det. Även frågor och tankar är välkomna till mig i kommentarfältet eller på annat sätt så återkommer jag till dig.  

Jag vet att det är många andra som sitter i samma sits som mig och det gör mig så ont. Att i många fall kroppsfixering, ångest, osunt levande åt ena eller andra hållet, ideal, jaga kg/ hg, ställa sig på vågen varje dag eller kanske till och med flera gånger/dag, press och stress ska få ta makten över ens liv. Så många främst tjejer/ kvinnor men såklart även män som flera gånger i timmen ställer sig framför spegeln och ser ner på sig själv, gärna utan kläder, tittar på de områden man har mest komplex med, provar hela garderoben framför spegeln men hittar inget som sitter bra, tänker onda tankar om sig själv, tar på de ställen man är missnöjd med, känner sig äcklad, känner på stolen när man sitter hur mkt utanför låret är, jämför sig med andra och ständigt går i tankar som rör ens vikt, kroppsform eller utseende. Det får mig uppriktigt att bli så ledsen. Vi är så mycket mer än vad vågen visar för siffror eller vilken siffra det står i ens klädstorlek. Och som sagt, jag blev inte lyckligare när jag rasade i vikt. Man får för sig att bara man går ner sina ex 8 kg så blir man automatiskt lycklig, känner du igen dig? Jag kan hjälpa dig här och nu med att säga att det inte är sant. Så släpp det!

Jag ska dock inte dölja att min ledvärk och hugg i bröstet försvann när jag för flera år sedan gick ner i vikt på ett sundare sätt, sunt förnuft kallas det… Man ska inte glömma bort att det är en stor risk med att vara kraftigt överviktig, det säger jag inget om för det är bevisat! Men att jaga kg’n som egentligen inte behövs kan bli väldigt riskabelt åt andra hållet, om du förstår?

Vändpunkten för mig blev inte som jag hade önskat då det ledde mig direkt in på hetsätning. Något jag haft problem med tidigare men som jag någonstans där inne tänkte var borta nu. Hallå, jag som lärt mig så mycket om kost, hälsa och blivit kostrådgivare kan väl knappast falla tillbaka till matmissbruk?! Jo, även jag är mänsklig och när beroendet tar över är man ganska maktlös, tyvärr… Det var i stort sätt att från ena veckan vara extremt strikt kring kosten till nästa vecka och kommande månader där hetsätning var min vardag, sorligt nog.

Jag hade själv satt upp extremt mycket förbud kring kosten, allt började egentligen med ett kostschema där det tydligt stod tillåtna varor exakt på grammet som jag skulle äta och allt annat skulle undvikas. Undvika blev ett strikt förbud i min hjärna och jag avvek aldrig från detta, vågen tickade ganska snabbt neråt och jag blev smal som en pinne tillslut. Det är nog ingen som vet om att jag under några månader var så extrem att jag tex inte tuggade tuggummi, drack smaksatt bubbelvatten, åt frukt (fruktsocker) åt inte halstabletter eller skulle absolut inte dricka honungsvatten om jag var sjuk osv… Ni hör ju, så extremt sorligt och såhär i efterhand är jag extremt tacksam för de som varnade mig, de som stod mig nära och faktiskt vågade gå in och prata om allvaret med mig. Där och då var inte min reaktion densamma som när jag tänker tillbaka på det idag. Så tack <3 Känner du någon som är i behov av extra stöd eller liknande, våga sträcka ut en hand, den handen kan vara extremt värdefull och du kan göra skillnad.

Månader där provtagningar hörde vardagen till, så är det inte idag tack och lov! Kroppen skickade ut varningar efter varningar under den perioden som inte togs på allvar. Det är helt otroligt hur fantastisk kroppen är och vi behöver i regel bli bättre på att lyssna på den, kroppen ska hålla en herrans massa år så vi behöver vara snälla och ge kroppen mer kärlek…

Sen slog min tuffa period till som en käftsmäll där jag blev utmattad, farligt nära den där ”berömda väggen” igen (jag har tyvärr lätt för utmattning, utbrändhet och har fått det sagt av läkare.) Där tappade jag ALLT! Ingen ork till någonting, inte ens att gå ut runt kvarteret med mina hundar, att gå upp på övervåningen var en pärs, såg inte som jag skulle, yr och väldigt skör som människa, att jobba då kunde jag bara glömma.

Choklad och bröd var vad jag köpte hem efter att inte ha ätit de på 1,5 år ungefär, sen ökades det på med bara ”förbjuden mat” för mig sen var jag fast, hetsätningen var ett faktum. Hur jag gjort, vad som hjälpt mig och hur jag faktiskt mår idag kommer i ett senare inlägg. 

Det är samma sak i detta inlägg som i del 1, dvs endast gamla bilder.

Några avslutande ord från mig. Kom igen, nu sträcker vi på oss, vågar ta för oss mer, ta plats och se den fantastiska människa vi faktiskt är. Lista saker som vi gör bra, ex är en bra fru, tar hand om familjen, vänner, gör ett bra jobb på arbetet, är bra på att slappna av, läsa böcker, lösa korsord, laga mat, överraska någon, fläta håret, har grymma moves på steppen eller vad vet jag!? Det är dags att tanka på med positiv energi och boosta upp oss!

 

Jag önskar dig en underbar helg fina läsare,
Massa kramar Nathalie